Det är inte lätt att hitta balans i livets dualitet. Världen är full av kontraster, motsatser, ytterligheter, saker vi gillar och hatar, bra och dåligt, det finns upp- och nedgångar, exaltation och depression, kärlek och rädsla. Det verkar som att vårt jobb är att navigera mellan dessa ytterligheter och leta efter balans.
När hela vår existens investeras i det här spelet mellan de två ytterligheterna, blir höjderna blindande höga och de låga stunderna väldigt låga. När vi är på toppen känner vi oss oövervinnliga och på botten utan hopp om att förändras. Det blir svårt att upprätthålla en öppen och bred syn och känna att vi är i kontakt med vår visdom. Båda extrempunkterna är som skygglappar.
Är detta vårt parti i livet? Eller finns det något sätt att mildra det?
Det finns någonting som kan hjälpa. Och den goda nyheten är att ingen kan ta bort mildrings-verktyget ifrån dig. Du behöver bara börja använda det. Verktyget blir som en tredje ben. Låt mig förklara.
Föreställ dig en stol med två ben. En sådan stol skulle vara väldigt instabil. Den minsta vindpust skulle få den att falla. Den tvåbenta stolen är som vi när vi bara arbetar med dualitet, svajar mellan ytterligheterna. Föreställ dig nu att vi har lagt till ett ben till den tvåbenta stolen. Plötsligt kan vindarna blåsa och stolen står stabilt kvar. Den förblir i balanserad, stabil. Kan vi hitta ett tredje ben som hjälper till att balansera oss? Ja. Vi har det redan.
Vår tredje ben är vårt väsen, vår existens. Det verkar så banalt att vi inte ens tänker på att använda det aktivt som ett stabiliserande verktyg för den dramatiskt duala värld vi lever i. När vi slutar identifiera oss med de saker vi upplever och istället identifierar oss med den som upplever dem, börjar vi stödja oss på vårt tredje ben.
Vad betyder det att "sluta identifiera oss med de saker vi upplever"? Den flera tusenåriga, "Neti, neti" -processen från Vedaböckerna förklarar hur det går till.
Processen är i stort sätt följande: Observera vilken upplevelse du har och se att det är en upplevelse och inte du.
Till en början kan man tänka på sin kropp. Under observationsprocessen av kroppen identifierar du att det är en upplevelse av en kropp du har. Kroppen är inte du. Du är den som upplever din kropp, inte tvärtom. Därmed är kroppen inte "du". Så fortsätter du till det som dyker upp, tankar, känslor etc. Och med varje sak ser du att det inte är du, det är dina upplevelser, som dyker upp och försvinner, samtidigt som du fortsätter att vara.
Denna typ av utforskning ger snart kunskapen om att vi inte är män eller kvinnor, inte heller människor eller personer. Alla dessa är våra upplevelser. När vi identifierar oss med medvetandet vi är, slutar vi att investera så mycket i egot och i de duala sakerna i den här världen. Vi har ett annat stöd, det tredje benet, som ger oss balans och stöd oavsett omständigheterna. Ju mer rotade vi är i att identifiera oss som de som upplever, desto stabilare blir vi och desto mer kan vi njuta av föreställningen vi upplever.
Och hur kan man få den här roten att stadga sig? Med övning. Öva processen "Neti, neti" i några minuter varje dag och se hur den påverkar ditt liv.
Om du tycker att den här typen av tankesätt är intressant kan jag rekommendera min bok om icke-dualitet på engelska, "Non-duality Illustrated". Den tar upp omkring 50 av de viktigaste frågorna, som "Vem är jag?", "Finns frihet?", "Vem är Gud?", "Varför finns lidande?", "Hur kan man få lidandet att sluta?", och mycket mer. Alla svar är illustrerade och baserade på "Advaita Vedanta" - Icke-dualitet.
Boken finns i Kindel version på Amazon, eller som fysisk bok på Lulu.
Jag använder mig ibland av bilder från Unsplash.com (bilden med pallen ovanför).
No comments:
Post a Comment